Jord, fuktig av människans tårar
Luft, dyster av mörker och död
Himmel, svart av fruktan och sorg
Hjärtat, kallt av längtan och svek
Nu bär det av åt evigheten;
Åt en plats där smärtor aldrig upphör
Faller allt längre ner i mörkrets tunnel
Allt längre in
Borta
Toprak nemli insanlığın gözyaşlarından.
Hava bunalımlı karanlık ve ölümden.
Gökyüzü kara korku ve kederden.
Yürek soğuk arzu ve ihanetten.
Ebediyete doğru seyahat yok;
Acının asla dinmediği bir yere doğru
Düşer ve düşer derinlerine karanlığın tünelinin içerisine
Daha derinlerine
Gitti